91
Med denna method fick jag visserligen endast ett enda bräde af ett helt träd; men härvid hjelpte ingenting annat än tålamod. Min tid och mitt arbete hade utom dess föga värde, och det betydde icke särdeles, hvarpå jag använde båda.
Som jag redan sagt, gjorde jag framförallt en stol och ett bord, och begagnade dervid de plankor, jag löstagit från fartyget.
Sedan mina bräder blifvit färdiga, uppsatte jag mot ena sidan i grottan ett stort skåp, med halfannan fots breda hyllor, för att deri förvara mina verktyg, min spik m. m. Dessutom slog jag in några pinnar i klippväggen, på hvilka jag hängde mina gevär, kläder och annat smått.
I fall någon hade kunnat helsa på mig i min grotta, skulle man ha funnit den utgöra ett allmänt nederlag för nyttiga persedlar. Jag hade allting i sådan ordning och så beqvämt till hands, att det gjorde mig ett verkligt nöje, så att betrakta mina saker, som att veta mig vara ägare till så betydliga förråd.
Nu först började jag föra en dagbok öfver mina sysselsättningar; ty i början hade jag varit så upptagen af arbete och derjemte så nedslagen, att jag icke kommit att tänka derpå, utom det att innehållet skulle ha blifvit högst sorgset.
Sålunda hade jag t. ex. måst såga: “Sedan jag den 30 September uppnått stranden och lyckligen undsluppit döden, uppkräkts en stor myckenhet saltvatten, och derefter åter började befinna mig bättre, sprang jag, i stället att tacka himmelen för min räddning, härs och tvärs på kusten, vred händerna, slog mig för pannan och i
