99
14.
Den lyckliga såningen.
Den 23. Som mina öfriga sysselsättningar blifvit afbrutna genom tillverkningen af dessa verktyg, återtog jag dem straxt efteråt och använde nära aderton hela dagar på urhålkningen af klippan.
Under mellantiderna uppehöll jag mig vanligtvis i tältet, med undantag af några regniga dagar, då jag der icke fann mig vara nog skyddad. Härutaf föranleddes jag sedermera, att täcka hela min bostad med sparrar, hvilka stödde sig mot klippan, och på hvilka jag lade svärdsliljor och stora blad af träd, i stället för ett vanligt halmtak.
December.
Den 10. Jag ansåg nu min grotta vara i ordning, då hastigt en stor myckenhet jord nedrasade uppifrån, förmodligen emedan jag hade utvidgat den för mycket.
Jag blef häftigt förskräckt häröfver, ty om jag då befunnit mig på stället, skulle jag troligen aldrig kommit i behof af någon dödgräfvare.
Det kostade mig mycken möda, att reparera denna skada, hvarförutan jorden måste bortföras; men af vida större vigt var det, att stödja hvalfvet, till förekommande af framtida olyckor i denna väg.
Den 11. Jag började nu arbeta derpå och inpassade två pålar mellan tvänne brädstycken, för att sålunda uppehålla hvalfvet. Sedermera ditsatte jag ännu flera
