102
jag isynnerhet ett slags dufvor, hvilka icke, lika skogsdufvorne, byggde sina bon i träden, utan i bergsskrefvor. Jag tog några af deras ungar, och det lyckades mig att uppföda och tämja dem. Men sedan de fått förstånd på nacken, flögo de sin kos, troligen af brist på passande föda. Emellertid hittade jag ofta på dylika bon och tog bort ungarna, ty deras kött var förträffligt.
Under mina hushållsgöromâl märkte jag att flera saker fattades mig, till hvilkas förfärdigande jag i början ansåg mig oskicklig, såsom äfven var förhållandet med många. Så t. ex. kunde jag aldrig få ett fat färdigt ända till bandningen.
Efter hvad jag förr nämnt, hade jag tvenne ankare, men äfven med dessa mönster, kom jag icke ett steg längre, ehuru mina försök fortsattes under flere veckor. Det ville aldrig lyckas mig att sammanfoga laggarne kring bottnen, så att de höllo tätt.
Vidare var jag illa deran med ljus och måste för det mesta bege mig till sängs, så snart det blifvit natt, hvilket vanligen inträffade omkring klockan sju. Jag ihogkom härunder ofta den vaxkaka, af hvilken jag fabricerade ljus under mina äfventyr i Afrika; men hvarifrån skulle jag nu taga vax?
Min enda utväg bestod således deri, att jag gömde fettet efter de dödade getterna och derefter gjorde mig en lerskål, hvilken jag torkade i solen och försåg med en veke af dref, hvarigenom jag fick ett slags lampa, som likväl lyste mycket dunklare ett vax- eller talgljus.
Under iordningställandet af mina effekter, hittade jag på den lilla, förut omnämnda säcken med korn, som
