106
April.
Den 16. Jag fulländade min stege, hvilken jag begagnade på följande sätt: jag steg först upp till öfre kanten af muren, drog sedan stegen efter mig, och satte den på inre sidan.
Dagen efter sedan jag slutat detta göromål, voro alla mina arbeten att nära förstöras, och sjelf undgick jag med möda döden.
Dermed hängde det sålunda tillsammans: Jag var just sysselsatt bakom tältet, vid ingången till grottan, då jag på en gång intogs af den grufligaste ångest, genom en i sanning fasansfull tilldragelse. Ifrån taket till min grotta och ifrån sidorna af det bakom min boning belägna berget, nedrasade nemligen en ansenlig mängd jord, och tvänne af de starka pålarne inuti grottan brakade förfärligt.
Jag blef utomordentligt förskräckt, men som jag icke anade rätta orsaken till detta buller, trodde jag, att taket i grottan störtat in, liksom det händt en gång förut.
Af fruktan att bli lefvande begrafven, sprang jag till stegen och klef öfver muren, emedan jag redan i andanom såg klippan falla öfver mig.
Jag hade knappast kommit ner på andra sidan, då jag fann en jordbäfning vara orsaken till denna händelse. Marken, på hvilken jag stod, darrade trenne gånger efter hvarandra, med en mellantid af vid pass åtta minuter, och dessa jordstötar voro så häftiga, att de skulle skakat det största hus.
