109
till min säkerhet, äfven ville omge med en mur. Ty stannade jag qvar, var jag säker, att förr eller sednare bli lefvande begrafven.
Dessa betraktelser föranledde mig, att genast flytta tältet från dess närvarande ställe, alldeles midt under ett hotande berg, som troligen skulle krossa det vid nästa jordskalf.
Under de påföljande tvenne dagarne funderade jag icke på någonting annat, än hvart jag skulle förflytta min boning.
Fruktan att lefvande uppslukas af jorden, lät mig icke sofva i fred, och ångesten, att nödgas tillbringa natten på fria fältet, var icke mindre stor. När jag likväl såg mig omkring och fann den sköna ordning, som rådde öfverallt hos mig och derjemte besinnade, hur tryggad jag nu vore för allt yttre våld, kände jag den största obenägenhet för hvarje flyttning.
På samma gång insåg jag, att utförandet af en sådan plan skulle medtaga mycken tid för mig, och att jag, i trots af hvarje fara, måste stanna qvar, intilldess jag fått min nya bostad i ordning och gjort den säker för hvarje öfverrumpling.
Detta beslut lugnade mig för någon tid, och jag beslöt gå till verket med den största flit, samt allraförst uppföra en vall, alldeles lika med min närvarande, innan jag flyttade mitt tält. Vi hade då den 21 April.
Den 22. Genast från denna dag var jag betänkt på utförandet af min plan, men det felades mig verktyg. Jag hade väl trenne stora bilor och flera små yxor (hvilka vi medtagit för handeln med negrerna); men som jag redan användt dessa under en längre tid, voro
