110
de allesammans slöa och fulla med hugg. Visserligen hade jag en slipsten, men saknade deremot en inrättning för dess kringvridande under slipningen.
Sättet att afhjelpa denna sista svårighet, kostade mig icke mindre bryderi, än en statsman erfar vid lösningen af ett inveckladt politiskt problem, eller en domare vid afgörandet af en rättsfråga, hvarpå ett menniskolif beror.
Slutligen hittade jag på ett slags hjul, som förmedelst ett snöre kunde kringvridas genom trampning, hvarunder jag fick båda händerna fria.
Anmärkning. Jag hade i England aldrig sett, eller åtminstone icke gifvit akt på, denna mekaniska inrättning, ehuru jag sedan fann, att den der var i allmänt bruk. Utomdess var min slipsten mycket stor och tung, och det gick åt en hel vecka, innan jag fick den riktigt i ordning.
Den 28 och 29. Under dessa båda dagar slipade jag alla mina verktyg, hvarvid jag hade anledning att finna mig belåten med min idé.
Den 30. Som jag redan länge hade märkt, att mitt brödförråd mycket minskades, anställde jag en noggrann beräkning öfver återstoden, hvaraf jag, ehuru med tungt hjerta, fann mig föranlåten, att inskränka min dagliga portion till en enda skorpa.
Maj.
Den 1. Då jag tidigt på morgonen såg utåt hafvet, upptäckte jag ett ovanligt föremål, som låg på stranden och liknade ett fat. Sedan jag gått närmare, såg jag
