123
Härpå svarade jag mig sjelf, att Gud skapat allt detta, hvarefter jag fortfor:
“Nåväl! men har nu Gud skapat alla dessa ting, så leder och styr han väl äfven så väl dem, liksom allt som kan hänföras till dem; ty det väsande, som kunde skapa tingen, måste otvifvelaktigt äga förmågan och makten att regera dem efter sin vilja.“
Förhåller det sig likväl sålunda, så kan äfven ingenting inträffa, utan att han förutsett och beslutat det. Och kan ingenting inträffa, utan att han vet det, så vet han äfven, i hvilken förskräcklig belägenhet jag är. Då nu ingenting händer mot hans anordningar, har han således befallt, att allt detta skulle vederfaras mig.
Det föll mig ingenting in, som kunnat afväpna en enda af dessa slutföljder, och jag fick derigenom öfvertygelsen, att Gud anordnat alla mina missöden, och att det var till följe af hans vilja, som jag blifvit försatt i min närvarande fasansfulla belägenhet.
Häraf upprann omedelbart denna betraktelse: “Hvarföre har Gud handlat så mot mig? Hvad har jag gjort, för att förtjena allt detta?
Vid denna efterforskning började mitt samvete en så allvarlig straffpredikan mot mig, liksom jag hädat Gud; och jag tyckte mig höra en röst som sade:
“Olycklige! du frågar, hvad du gjort? Återblicka en enda gång på ditt framfarna, straffvärda, utsväfvande lif, och fråga så åter, ifall du har mod dertill, hvad du gjort! Fråga fastmer, hvarför du icke längesedan blifvit utstruken från jorden? Hvarför du icke drunknade på Yarmouths redd? Hvarför du icke omkommit i striden, när korsaren kapade ert fartyg? Hvarföre du på Afrikas
