126
Under tiden hade det blifvit sent, och tobaken gjort mig så tung i hufvudet, att jag blef sömnig; jag lät derföre min lampa brinna, i händelse jag skulle behöfva något under natten, och begaf mig sedan till sängs.
Innan jag likväl lade mig, gjorde jag något, som jag dittills ännu aldrig hade gjort, i thy att jag föll på knä bredvid sängen, och bad Gud om uppfyllandet af Hans löfte att rädda mig, när jag i nödens stund anropade Honom derom.
Efter denna ofullständiga och något kategoriska bön, drack jag ur min infusion; men den smakade så starkt tobak, att jag hade största möda få ner den.
Härpå lade jag mig, och kände i ögonblicket, hur drycken steg mig åt hufvudet; men jag föll derjemte i en så djup sömn, att jag icke vaknade förr, än nära kl. tre följande eftermiddag, så mycket jag nemligen kunde sluta af solens ställning; ja, jag tror nästan, att jag sof hela den dagen, den derpå följande natten och en god del af den andra dagen; ty annars begriper jag icke, hur jag kunnat glömma en hel dag, hvilket jag några år derefter fann vara händelsen.
Härledde sig denna irring derifrån, att jag flere gånger farit öfver samma streck, så borde jag ha glömt mer än en dag. Så mycket är emellertid säkert, att jag begick detta fel i räkningen, och att jag aldrig kunde förklara, huru det uppkommit.
Vare dermed huru som helst, när jag vaknade var jag fullkomligt stärkt, och äfven lynnet var bättre. Sedan jag stigit upp, märkte jag, att jag mådde mycket raskare, än qvällen förut; min mage var i godt stånd,
