134
vatten, hvarigenom det sednare blef så väl kyligare som sundare.
Nu fick jag fullt upp att göra med nedtagandet och hembärandet af dessa frukter; ty jag ville samla ett förråd af citroner, drufvor och lemoner, när regntiden, som, efter hvad jag visste, icke var långt borta.
I denna afsigt lade jag först en ansenlig hop med drufvor i trenne högar; derefter sammanhopade jag citroner och lemoner om hvarandra, tog med mig litet af alla sorterna och begaf mig på hemvägen, fast besluten, att nästa gång medtaga en säck, eller någonting annat lämpligt, för att få hem det öfriga.
Efter att ha tillbragt trenne dagar på denna färd, återkom jag hem, men dessförinnan voro redan mina drufvor förderfvade, emedan deras tyngd och rikliga saft så sammantryckt dem, att de alls icke eller föga mer dugde till något. De öfriga frukterna voro ingen fara med; men jag hade icke tagit med mig mycket af dem.
Sedan jag följande dagen, den 19, gjort mig tvenne påsar, återvände jag till ny skörd; men hur mycket förvånades jag icke, då jag fann mina vid plockningen så sköna drufvor skingrade, nedtrampade och till en del uppätna.
Jag slöt häraf, att det måste uppehålla sig några vilda djur i grannskapet, som kunnat åstadkomma ett sådant ofog; men hvad för slags djur det varit, kunde jag icke utröna.
Som jag nu hvarken kunde lemna qvar några drufvor på marken eller medföra dem i en påse, emedan de i förra fallet blifvit uppätna och i det sednare skadade genom deras egen tyngd, hittade jag hastigt på en
