135
annan utväg. Jag samlade nemligen som förut en mängd drufklasar, men hängde upp dem på ändarne af några grenar, för att låta dem torka i solen; af de öfriga frukterna medtog jag åter en dryg börda.
Under hemvägen beundrade jag med verklig glädje fruktbarheten i denna dal, dess behagliga, för hafsvindarne skyddade läge, och den småskog, som skuggade den.
Häraf fann jag mig ha valt det allra otrefligaste ställe på hela ön till min bostad. Jag började derföre med allvar tänka på en flyttning och ämnade utse mig en om möjligt lika så, tryggad plats i dalen, som den jag redan innehade.
Denna plan låg ofta för mig och blef min älsklingstanke, emedan den hemliga nejden förtjuste mig; men då jag närmare tänkte på saken, fann jag mig böra stanna qvar, först och främst emedan jag nu bodde närmare hafvet, hvarigenom jag åtminstone kunde antaga möjligheten af en för mig lycklig händelse, ifall några andra olyckliga, genom ett med mitt liknande öde, skulle blifva uppkastade på denna ö; och sedan, ehuru en sådan händelse knappast stod att förvänta, alldenstund jag aldrig kunde beräkna någon fördel för mig ifall jag gräfde ner mig i medelpunkten af ön, midt ibland dess skogar, hvarigenom jag sannolikt endast förlängde, om icke eviggjorde min fångenskap.
Icke dessmindre fick jag en så passionerad förkärlek för denna plats, att jag der tillbringade hela den öfriga delen af juli; Och ehuru jag efter nyssnämnda öfverläggning beslöt, att icke flytta, uppbyggde jag likväl der ett slags löfsal, hvilken jag på ett visst afstånd omgaf med
