137
Häraf förvånades jag så mycket mer, som den af mig skjutna, men sedan tillfrisknade, kattan tycktes tillhöra en helt annan race än våra europeiska kattor; icke dessmindre voro de små ungarne lika tama som min gamla katt. Nu hade jag således en ganska vacker kattfamilj, som dertill efterhand så punktligt efterlefde naturens bud, att jag fann mig föranlåten anställa ett blodbad bland större delen af dess jamande medlemmar.
Som mina lifsmedel började tryta mot slutet af regntiden, fann jag mig tvänne gånger föranlåten att gå ut för att hjelpa upp mitt förråd. Första gången sköt jag en bock, och andra gången, det var den 26, träffade jag på en sköldpadda, som förskaffade mig en läcker stek.
Mina måltider voro ordnade på följande vis: till frukost åt jag en drufklase; min middagsanrättning bestod af ett stycke get- eller sköldpaddskött, som jag rostade, emedan jag, till min stora förargelse, icke hade något kärl att koka det i; och till qvällen hade jag två eller tre sköldpaddsägg.
Under det regnet höll mig fängslad inom fyra väggar, sysselsatte jag mig två till tre timmar hvarje dag med utvidgandet af min grotta, och kom slutligen i sned riktning ända till ena sidan af klippan, der jag insatte ett slags dörr, som ledde utanför mina pallisader. Härmed var jag dock icke i allo belåten, emedan jag nu ansåg mig mindre tryggad än förut, ehuru jag hitintills icke upptäckt någon lefvande varelse, som kunnat skrämma mig. Det största djur jag funnit på ön var en bock.
