138
September.
Den 30. Så hade jag nu upplefvat den sorgliga årsdagen af mitt skeppsbrott. Jag sammanräknade inskärningarne i stören, och fann mig redan ha upplefvat trehundradesextiofem dagar på denna ö.
Jag invigde denna dag till en högtidlig fastedag och tillbragte den under andaktsöfningar, i det jag föll på knä, aflade en ångerfull bekännelse af mina synder, erkände alla de vedervärdigheter jag genomgått för ett Guds rättvisa straff, och anropade Honom, för Hans gudomliga Sons skull, att förbarma sig öfver mig.
Under tolf hela timmar afhöll jag mig från all föda; men derefter förtärde jag en skorpa och några russin och begaf mig, sedan jag slutat dagen på samma sätt som jag börjat den, stilla till sängs.
Ända hittills hade jag icke firat någon Söndag, först emedan i början ingen religiös känsla förefanns inom mig, och sedan emedan jag efter någon tid glömde bort, att utmärka dessa dagar med en längre inskärning, till följe hvaraf jag snart icke mera kunde skilja dem från de öfriga dagarne i veckan.
Sedan jag likväl sammanräknat alla samtliga dagarne, och funnit mig hafva varit ett helt år på ön, indelade jag detsamma i månader och veckor samt antog hvar sjunde dag för en Söndag.
