140
endast tvåtredjedelar af mina korn, och behöll ungefär en hand full af hvardera sorten.
Hur glad blef jag icke efteråt, att ha fallit på denna tanke. Icke ett enda af mina kom gick upp; ty som de följande månaderna voro mycket torra, kunde säden icke slå rot af brist på fuktighet. Jag såg derföre alls icke till dem, förrän vid nästa regntid, då de började sticka upp små strån ur jorden, liksom de nyss förut blifvit sådda.
Som jag nu fann, att min första säd icke velat växa i anseende till torkan, sökte jag ut en fuktigare jordlapp, för att verkställa ett nytt försök.
Jag omgräfde derföre i grannskapet af min sommarboning ett stycke land, och sådde der resten af mina korn i Februari, kort före vardagjemningen. Som de nu fingo tillräcklig fuktighet under de regniga månaderne Mars och April, gingo de äfven vackert upp, och gåfvo mig en ganska god skörd.
Men emedan jag icke vågat använda mer än en del af den gömda säden, blef skörden naturligtvis helt obetydlig, så att jag i det hela fick ett knappt åttondels skålpund af hvardera sorten.
Detta nya försök var emellertid till stor nytta för mig; ty nu visste jag bestämdt, hvilken årstid man skulle så, och att jag kunde så och skörda tvenne gånger om året.
Under det säden växte, gjorde jag en liten upptäckt, hvaraf jag sedan drog fördel. Så snart regntiden gått förbi, och väderleken blef jemnare, hvilket inträffade mot slutet af November, företog jag en vandring till min sommarboning, der jag, oaktadt flere månaders bortovaro, fann allt i samma skick som jag lemnat det.
