141
Den dubbla omhägnaden var icke allenast oskadad, utan störarne, hvilka jag afhuggit från några närstående träd, hade slagit ut en mängd gröna qvistar, hvilket vanligtvis första året inträffar med pilträd. Jag känner emellertid icke till namnet på de träd, från hvilka jag tog mina störar.
Öfverraskad och förtjust, att se dem så gröna, putsade och qvistade jag dem, så att de skulle växa så mycket jemnare. Efter trenne år företedde de en otroligt vacker syn.
Omhägnaden utgjorde en halfcirkel med ungefär femtioåtta famnars diameter; de förr omnämnda träden, ty så kunde jag väl nu kalla dem, öfvertäckte den alldeles och bildade en så tät löfsal, att jag hela den torra årstiden kunde bo under den.
Detta bestämde mig, att äfvenledes omge min boning med en likadan omhägnad. Jag utförde denna plan och planterade en dubbel rad af dylika träd, på ett afstånd af tretton famnar från den gamla pallisaderingen.
Dessa slogo äfven ut och förskaffade mig inom kort en vacker löfsal kring min boning. Längre fram tjenade de mig äfven till förskansning, efter hvad jag vid lägligare tillfälle skall omtala.
Jag hade vid denna tid kommit underfund med, att årstiden nu på ön icke, lik den i Europa, kunde indelas i vinter och sommar, utan i de regniga och torra årstiderna, hvilka på följande vis aflöste hvarandra:
|
Halfva Februari |
Regn, kort före och under vårdagjemningen. |
