143
hand och lärde mig på sådant sätt, hur man skulle bära sig åt; till följe hvaraf det nu felades mig endast materialier.
Slutligen funderade jag på, om icke qvistarne af de träd, hvilka jag begagnat till min omhägnad, skulle kunna vara likaså böjliga, som de engelska pilslagen, och jag beslöt öfvertyga mig derom.
Jag gick således följande dagen till mitt landsställe, som jag kallade det, och sedan jag skurit af några fina qvistar, fann jag dem så dugliga, jag kunde önska det.
Försedd med en yxa, återvände jag dit de följande dagarne, hvarunder jag ihopsamlade en ansenlig hop materialier till mitt korgmakeri.
Jag lade dem inom omhägnaden och bar dem, sedan de fått torka, till min grotta, der jag under den derpåföljande regntiden tillverkade ett stort antal korgar, hvilka jag sedan begagnade mig af vid åtskilliga behof.
Ehuru de icke voro så prydligt arbetade, gjorde de mig likväl ganska stor nytta; och jag drog derföre försorg om att ständigt ersätta de uttjenta med nya; isynnerhet gjorde jag mig några serdeles djupa och starka, för att i dem förvara min säd, nästa gång jag gjorde en god skörd.
Härefter började jag tänka på afhjelpandet af mina andra behof. Alla mina våtkärl bestodo i tvänne ännu nästan fulla romfat, en mängd buteljer och några fyrkantiga flaskor, som innehöllo vatten och spirituösa drycker.
Jag egde icke en gång en panna, att deri koka något, med undantag af en kittel, hvilken jag räddat från fartyget, men som var alldeles för stor för mina behof.
Det andra jag önskade mig, var en tobakspipa; det var mig likväl nästan omöjligt, att göra en sådan:
