152
ögon och låtit mig inse det förkastliga i mitt förflutna lif, begråta mina felsteg och uppriktigt ångra desamma.
Jag öppnade och tillslöt aldrig bibeln, utan att i mitt hjerta tacka den allsmäktige, för det han ingaf mina vänner i England den tanken, att utan min vetskap och vilja medsända denna heliga bok, och för det han lät mig rädda den från fartyget.
21.
Sädtjufvarne.
I en sådan sinnesstämning började jag det tredje året. Jag vill väl icke trötta läsaren med en lika så omständlig beskrifning på dess arbeten, som på de båda föregående årens, men jag måste likväl i allmänhet anmärka, att jag sällan var sysslolös, utan oaflåtet fullgjorde mina för hvarje dag regelmessigt indelta arbeten.
Framför allt annat sökte jag iakttaga mina pligter mot Gud och förglömde jag aldrig läsandet i den Heliga Skrift; derefter kommo mina små jagtpartier, för att förskaffa mig näringsmedel, och använde jag merendels härtill trenne timmar af morgonen; slutligen tillredningen af de djur, jag skjutit. På sådant sätt förgick en stor del af dagen.
I öfrigt måste man besinna, att hettan midt på dagen, då solen stod i zenith, var alldeles för tryckande för att kunna uthärda med någon slags sysselsättning, hvarföre min arbetstid på eftermiddagen vanligtvis var
