164
min vistelse på ön, ty man bör härjemte besinna, att mitt åkerbruk upptog en icke så obetydlig tid.
På behörig tid verkställde jag min skörd, förde säden till min boning och gömde de fulla axen så länge i en stor korg, till dess jag fick tid att sprita dem, emedan jag saknade både slaga och loge. Mina större skördar tvingade mig likväl att tänka på ett magasin till deras förvarande, ty jag fick denna gång åtminstone tjugo spann korn och lika så mycket ris, hvarföre jag nu när som helst kunde tänka på att ersätta mina långt före detta uppätna skeppsskorpor.
Jag beslöt nu äfven, att noga beräkna mitt årliga behof af säd, för att utröna, om det icke vore nog med en skörd om året.
23.
Pirogen.
Sedan allt blifvit noga öfvervägdt, fann jag mig icke kunna använda fyratio halfspann säd under året, och till följe deraf beslöt jag att årligen utså precist lika mycket som sista gången, i hopp att sålunda icke komma att sakna bröd.
Under tiden hade mina tankar ofta, som man lätteligen kan föreställa sig, vandrat till det land, jag på motsatta sidan af ön hade upptäckt.
Jag kunde icke förqväfva en hemlig önskan, att bege mig dit, emedan jag inbillade mig, att det var bebodt
