Sida:Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr.djvu/199

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

170


dåraktigt det vore, att börja ett företag, innan man noga öfvervägt allt och väl beräknat, huruvida de egna krafterne äro tillräckliga att med framgång utföra det.

Midt under denna sysselsättning gick det fjerde året af min fångenskap till slut, och jag förglömde icke att fira denna årsdag med samma gudaktighetsöfningar och till lika stor inre tillfredsställelse som de föregående. Genom en fortsatt läsning i den Heliga Skrift, och ett noga begrundande af dess herrliga lärdomar samt dertill genom Guds nåd hade jag förvärfvat mig helt andra insigter och åsigter än dem jag förr egde. Jag betraktade numera verlden som ett långt aflägset land, der jag icke hade någonting att söka, vänta eller efterlängta, och med hvilket jag icke hade eller någonsin mer skulle få något att beställa.

Jag tror till och med, att jag då betraktade verlden på samma sätt som vi efter detta lifvet törhända skola göra det, nemligen som ett ställe, der vi en gång lefvat, men det vi för alltid lemnat.

Här var jag tryggad för verldens frestelser; hvarje köttslig lusta var förkolnad hos mig, och jag plågades icke af någon åtrå efter lifvets tomma njutningar. Jag hade allt hvad jag förmådde njuta; jag var oinskränkt herrskare öfver mina samtliga besittningar; jag kunde, om det så föll mig in, kalla mig Konung eller Kejsare öfver denna ö, som stod under min lydnad; jag hade hvarken rivaler eller någon, som kunde göra mig herraväldet stridigt. Det berodde ensamt på mig, att skörda så mycken spanmål, att jag dermed kunnat befrakta flera fartyg; men som detta var ändamålslöst, sådde jag icke mer än till eget behof. Sköldpaddor funnos i