171
öfverflöd; men jag behöfde icke mer än en då och då; lika litet felades mig timmer, för att deraf bygga mig en hel flotta, och min vinskörd skulle ha varit tillräcklig att lasta denna flotta med vin och russin — ifall jag nemligen haft den.
24.
Redaktionen af min dagbok.
Men endast det jag kunde begagna, hade något värde för mig. Jag hade tillräckligt med lifsmedel för tillfredsställandet af alla mina behof; hvad behöfde jag då fråga efter det öfriga! Hade jag skjutit mera vildt, än jag kunnat äta, skulle jag ha varit tvungen att ge det åt min hund eller åt maskarna; och hade jag utsått mer spanmål, än som behöfts för min enskildta del, skulle den blifvit förderfvad. De träd, jag fällt, lågo qvar på marken och multnade: jag kunde icke begagna dem till annat än till bränsle, och mer eld än till beredningen af min mat kom icke i fråga.
Med ett ord, naturen och erfarenheten undervisade mig efter mogen öfverläggning, att allt önskvärdt under solen eger endast ett i anseende till våra behof relativt värde, och att det endast så till vida blir oss nyttigt, som vi göra ett klokt bruk deraf, antingen för egen eller andras nytta. Den snålaste girigbuk på hela jorden skulle troligen blifvit botad för sina omåttliga önskningar, i händelse han varit i mitt ställe; ty jag egde
