181
och som det nu mera icke låg något hinder i vägen, började jag ifrigt tänka på denna upptäcktsresa.
I denna afsigt, och synnerligast för att kunna förfara så mycket säkrare och regelmässigare, satte jag upp en liten mast midt i pirogen, och sammanflickade ett segel af några stycken sådana bland dem, jag räddat från fartyget, och hvaraf jag hade ett stort förråd. Sedan detta var gjordt, företog jag genast en profsegling, hvarunder jag hade allt skäl till belåtenhet med mitt arbete. Uti båda ändarne af båten satte jag kistor och koffertar, såväl för att i dem förvara mitt mun- och skjutförråd, som till värn mot de påträngande vågorna. Dessutom gjorde jag en urhålkning i sjelfva farkosten, som var lagom stor åt min bössa, och betäckte den med ett litet lock, för att skydda den mot väta.
Min solskärm planterade jag i aktern, der den, fästad i kölsvinet, skyddade mig mot både solhetta och regn. Sålunda utrustad, företog jag tid efter annan små utfärder, men for icke långt bort, och förlorade aldrig min lilla hamn ur sigte. Men slutligen, otålig att lära känna hela omfånget af mitt lilla rike, utrustade jag en vacker dag min pirog med allt erforderligt för denna vågsamma upptäcktsresa. Jag inpackade två dussin kornbrödskakor, en lerkruka med torkadt ris, hvilket jag tyckte mycket om, en liten flaska med rom, en half get, krut och hagel, och tvänne af de kavajer, jag funnit bland matrosernas kläder. Den ena medtog jag till madrass och den andra till täcke.
Den 6 November, i sjette året af min regering eller fångenskap, hvilket läsaren behagar, anträdde jag slutligen min resa, som emellertid räckte mycket längre, än
