188
sofvande tillstånd, trodde jag mig drömma, att någon talade till mig. Rösten fortfor emellertid att ropa mig i namn, och slutligen uppvaknade jag, men i den största förskräckelse och bestörtning.
Jag hade likväl knappt fått upp ögonen, då jag såg min Poll sitta på stängslet och fann honom ha varit den talande, ty just dessa beklagande ord hade han lärt af mig och fattat dem så väl, att han ofta satte sig på min hand och ropade, under det han vidrörde mitt ansigte med näbben: “Stackars Robinson Crusoe, hvar är du? Hur har du kommit hit?” och några andra talesätt, som jag lärt honom?
Ehuru jag nu således blef öfvertygad, att ingen annan än papegojan kunde ha talat, behöfde jag likväl en god stund, innan jag kunde hemta mig. Jag förvånades att djuret kommit dit, och grubblade öfver när det skett och hvarföre det flugit just till detta ställe.
Sedan jag räckt ut handen och ropat honom i namn, satte sig det snälla djuret som vanligt på min tumme och sade på nytt: “Stackars Robinson Crusoe, hur har du kommit hit, hvar har du varit?“ Alldeles som han varit förtjust öfver att återse mig.
Nu hade jag för någon tid fått afsmak för alla sjöfärder och höll mig derföre under några dagar i stillhet, för att tänka på de faror, jag utstått. Jag skulle visserligen tyckt om, att ha min pirog på denna sida af ön, men jag såg ingen möjlighet att föra dit den.
Hvad beträffar östra kusten, hvilken jag lärt känna, så hade jag dyrt nog fått betala mina notiser, för att våga mig dit på nytt; och bara jag tänkte derpå, blef jag helt kall om hjertat.
