190
var stark och hade godt drag, hvilket mycket fägnade mig, emedan jag var en mäkta stor rökare.
Det hade väl funnits pipor ombord på fartyget, när jag hemtade min första laddning; men jag frågade då icke stort efter dem, utan låt dem bli qvar, isynnerhet som jag då icke visste, att det växte tobak på ön. Då jag sedemera såg efter i fartyget, fick jag icke rätt på en enda.
Äfven i korgmakeriet gjorde jag betydliga framsteg; jag flätade, så långt min uppfinningsgåfva ville förslå, en mängd af stora och små korgar, hvilka alla åtminstone hade den fördelen att vara starka och beqväma.
När jag hade skjutit en get, hängde jag vanligtvis upp den i ett träd, drog så af skinnet och sönderskar derefter djuret, som jag bar hem uti någon af mina korgar. På samma sätt förfor jag med sköldpaddorna; jag öppnade dem, tog deras ägg, liksom några bitar af köttet, bar detta hemåt i en korg och lät resten ligga qvar. Uti de stora korgarna förvarade jag min spanmål, den jag spritade och vannade så snart den blifvit torr, hvarefter jag åter förvarade densamma i andra korgar.
