246
likväl dessa af vida sämre beskaffenhet än dem man fabricerar i England. Slutligen fann jag äfven omkring femtio piastrar i realer. Denna koffert hade således troligen tillhört en af matroserne, som voro fattigare än ägaren till den förra, hvilken förmodligen varit en officer.
Jag bar emellertid penningarne till min nya håla och förvarade dem der, tillika med de piastrar, jag hittade om bord på vårt fartyg. Det var, som sagdt, skada att jag icke kunde åtkomma de ägodelar, som funnos i den skadade delen af fartyget, ty jag är öfvertygad, att jag med de deri befintliga penningarna kunnat flere gånger lasta min pirog; och hade jag lyckats undkomma och fly till England, skulle jag med all säkerhet kunnat qvarlemna skatten i hålan, till dess jag funnit tillfälle, att komma tillbaka och hämta den.
Sedan jag fört allt till ort och ställe, återvände jag till pirogen. Roende längs utåt kusten, förde jag den till dess vanliga hamn och ilade derefter till min boning, det jag fann allt i den bästa ordning. Jag lefde nu åter på mitt vanliga vis och skötte mina husliga angelägenheter med flit. En tid bortåt förflöto mina dagar i allsköns lugn, utom det att jag var försigtigare än någonsin, och gjorde täta runder, hvaremellan jag icke lemnade min boning. När jag emellertid gick ut, ställde jag alltid mina steg åt östra delen af ön, dit, som jag var nära nog öfvertygad, vildarne icke kommo, och der jag icke behöfde iakttaga så många försigtighetsmått.
Under sådana förhållanden framlefde jag nära tvenne år; men mitt olyckliga hufvud, som tycktes vara till, endast för att störta min kropp i elände, umgicks
