Sida:Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr.djvu/276

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

247


under denna tid oupphörligt med tankar och projecter, hvilka alla afsågo min flykt från ön. Understundom vaknade lusten hos mig att företaga en ny färd till det strandade fartyget, ehuru mitt förnuft sade mig, att det icke mer kunde innehålla något, som uppvägde resans farligheter. En annan gång ville jag resa än hit än dit; och hade jag ännu ägt den slup, i hvilken jag rymde från Salé, skulle jag tvifvelsutan gifvit mig af till sjös, utan att veta, hvart jag egentligen skulle ställa kosan.

Jag var härvid en fullkomlig bild af de individer, hvilka lida af den mensklighetens vanliga sjukdom, från hvilken hälften af alla deras olyckor, utan alla yttre anledningar, leder sitt ursprung; jag menar nemligen det oupphörliga missnöjet med den ställning i lifvet, i hvilken Gud och naturen försatt oss. Ty, utan att tala om mina ursprungliga förhållanden och den motspänstighet jag visade min fars välmenta råd, en motspänstighet, hvilken jag skulle kalla min ursynd; var det icke en alldeles likadan villfarelse, som gaf första anledningen till min närvarande olycksaliga belägenhet? Hade Försynen, som gynnat mina anläggningar i Brasilien, satt skrankor för mina önskningar; hade jag åtnöjt mig med, att steg för steg gå framåt, skulle jag under den långa tid jag i stället tillbragte på ön, blifvit en af Brasiliens rikaste och anseddaste kolonister; ty den framgång jag åtnjöt under de få år jag var der, skulle i förening med de följande årens ansträngningar, troligen i närvarande stund gjort mig till ägare af minst 100,000 moidorer.