257
35.
Fredag.
Inom kort tid började jag tala med honom och att lära honom tala mitt språk. Jag sade honom framför allt, att jag gifvit honom namnet Fredag; ty detta var den dag, på hvilken jag frälst hans lif, och jag ville på sådant sätt bevara minnet deraf. Vidare lärde jag honom, att kalla mig herre, liksom att säga ja och nej och gjorde honom bekant med betydelsen af dessa ord. Härefter räckte jag honom en lerskål med mjölk, af hvilken jag först drack, och i hvilken jag sedan doppade en brödskifva, den jag behöll, hvarpå jag gaf honom en annan, med tecken, att han borde göra på samma sätt. Han gjorde det äfven och tycktes vara särdeles belåten med denna undfägnad.
Jag tillbragte hela natten med honom i hålan; men mot morgonen tog jag honom med mig och lät honom förstå, att jag ärnade förse honom med kläder. Häröfver syntes han bli förtjust. Då vi gingo förbi det ställe, der han gräft ner de båda vildarne, visade han mig de tecken han gjort, för att hitta reda på dem, och föreslog mig att åter uppgräfva och derefter uppäta dem. Jag lät honom förstå min stora afsky för ett sådant företag och låtsade mig vilja kräkas vid blotta tanken derpå. Derefter gaf jag honom tecken, att gå vidare, hvilket han äfven genast gjorde med den största
