275
för Fredag hvad jag läste. Han deremot gjorde mig genom sina forskningar, och sina ofta djupt öfvertänkta frågor, till en skickligare uttolkare och kännare af det Gamla och Nya Testamentet, än jag någonsin skulle blifvit det, ifall jag läst det på egen hand. — Men, jag måste här återtaga tråden af min berättelse, och berätta allt i sin tillbörliga ordning.
Sedan Fredag och jag blifvit närmare bekanta med hvarandra; sedan han vidare lärt sig förstå nästan allt hvad jag sade honom, och dertill temligen ledigt, ehuru ännu alltid felaktig, talade mitt språk, berättade jag för honom mina äventyr, mitt hittills förda lefnadssätt och huru länge jag redan varit på ön. Derjemte lärde jag honom känna krutets verkan, hvarom han ända dittills varit okunnig, och konsten att skjuta. Jag gaf honom en knif, hvaröfver han visade en utomordentlig glädje, och ett bälte med en slida, lik dem man begagnar i England till jagtknifvar samt en liten yxa, som icke allenast vid många tillfällen var ett godt, utan äfven vida nyttigare vapen, än en mängd andra.
