276
37.
Skäggiga män i Fredags fädernesland.
Jag beskref för Fredag de europeiska länderna, men isynnerhet England, mitt fädernesland. Jag berättade nu vårt lefnadssätt, vår gudstjenst, våra ömsesidiga förhållanden, och huru vi förmedelst våra fartyg drefvo handel med jordens alla länder. Derjemte gaf jag honom ett ungefärligt begrepp om det förolyckade fartyg, på hvilket jag gått om bord, och visade honom så nära som möjligt det ställe, der det strandat; det hade likväl redan för längesedan blifvit krossadt, och man såg icke mer till något spår efter detsamma.
Jag visade honom äfven vraket efter slupen, och berättade huru vi gått om bord på densamma från fartyget, huru den vräktes omkull af vågorna, och huru jag sedan ville, men icke kunde få den i sjön; nu hade den alldeles fallit sönder. Vid åsynen af denna farkost försjönk Fredag i ett djupt begrundande och sade icke ett ord. Jag frågade honom hvarföre han blef så allvarsam, och han svarade slutligen: “Jag se en sådan båt komma till mitt folk.“
Det dröjde länge innan jag kunde fatta meningen häri, men slutligen fann jag honom ha velat säga, att en dylik slup blifvit uppkastad på hans ö. Deraf slöt jag, att något europeiskt fartyg hade lidit skeppsbrott vid samma ö; men jag tänkte icke på att fråga efter, om några menniskor blifvit räddade, utan ville endast
