Sida:Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr.djvu/321

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

284


aldrig trott mig komma att begagna dem till ett sådant ändamål, så väntade jag mig icke annat än att finna dem allesammans förstörda, hvilket äfven till större delen inträffade.

Det fanns lika ännu tvenne stycken, som voro i ganska godt skick, och dessa sammanfogade jag slutligen efter mycket bråk och besvär till ett vidunderligt, trehörnigt segel, hvilket man i England kallar fårbogs-segel, och som nertill utspännes förmedelst en bom.

Tvenne månader åtgingo till detta mitt arbete; men för att göra tacklingen fullständigare, gjorde jag ett litet stag, på hvilket jag anbringade ett förstags-segel, i afsigt att bättre uppfånga vinden; jag försåg derjemte pirogen med ett roder.

Jag var visserligen en dålig skeppsbyggare; men som jag insåg nyttan, ja, nödvändigheten af ett roder, trotsade jag allt besvär, och arbetade jag med en sådan ifver, att jag slutligen vann min önskan; besinnar jag likväl, till hvilka besatta utvägar jag tog min tillflykt, och huru dessa till större delen slogo felt, så skulle jag nästan kunna säga, att rodret kostade mig lika mycken möda, som sjelfva fartyget.

Sedan detta var fullbordadt, måste jag äfven lära Fredag sköta seglen och att styra, ty derpå förstod han sig ingalunda. Det blefve svårt för mig att beskrifva hans stumma förvåning, då han varseblef de stora resultaterna af så enkla rörelser; men innan kort var han sjelf en duglig skeppare, ehuru han aldrig kom under fund med bruket af kompassen. Som emellertid en mulen himmel i detta klimat är en ovanlighet, och man ganska sällan är utsatt för dimmor, så kan man nästan