20
I London var jag nog lycklig, att genast efter min ditkomst råka i temligen godt sällskap. Min första bekantskap var en skeppskapten, som hade för afsigt att återvända till Guinea-kusten, der han förut gjort ypperliga affärer. Han tyckte om mitt sällskap, som den tiden var ingenting mindre än oangenämt; och då han af mig fick veta, att jag hyste den lifligaste önskan att bese verlden, sade han till mig: Ifall ni har lust, att följa med mig, så skall det inte kosta er något och ni skall bli min messkamrat. Vill ni dessutom ta några varor med er, så kan ni derigenom bereda er åtskilliga handelsfördelar och kanske förvärfva en vacker vinst.
Jag emottog anbudet och slöt ett nära vänskapsförbund med kaptenen, som var en öppen, rättskaffens man. Jag gjorde denna resa med honom, och vågade en liten summa, hvilken jag, med tillhjelp af hans oegennyttiga redlighet, ansenligt förökade; ty jag medtog endast på hans inrådan för omkring fyratio pund sterling glasvaror och småsaker. Dessa fyratio pund sammanskrapade jag genom några slägtingars välvilja, hvilka jag skriftligen bad derom och hvilka sannolikt hade öfvertalat min far eller åtminstone min mor, att dermed understödja mitt första företag.
Denna resa är den enda, om hvilken jag kan säga, att jag var lycklig i alla mina spekulationer; men derför har jag också endast min väns, kaptenens, redlighet och välvilja att tacka. Vid detta tillfälle förvärfvade jag mig utomdess äfven nödtorftiga kunskaper i matematiken och sjövetenskapen; jag lärde mig värdera och mäta ett fartyg, och inhemtade således en del af hvad som för en sjöman är angeläget att veta. Min kapten
