303
Han berättade derjemte, att de väl medfört några skjutgevär, men icke haft någon nytta af dessa, emedan deras krut blifvit alldeles förderfvadt af sjövattnet, med undantag af en helt liten qvantitet, hvilken de uppskjutit straxt efter deras landstigning, för att förskaffa sig någon föda.
Jag frågade honom, hvad han trodde att hans kamrater skulle taga sig till, och om de icke uppgjort någon plan till flykt. Han svarade, att de haft flere rådplägningar öfver denna punkt; men som de saknat icke allenast ett fartyg, utan verktyg att bygga ett sådant, hade tårar och förtviflan ständigt utgjort enda resultatet af deras öfverläggningar.
Jag frågade honom derjemte, om han trodde dem gå in på att deltaga i min flykt, och om icke ett sådant projekt lät sig realiseras, ifall de allesammans voro på min ö. Härvid tillstod jag öppet för honom, att jag mycket befarade deras förrädiska trolöshet, i händelse jag anförtrodde mitt lif i deras händer; ty tacksamhetskänslan vore icke en menskliga naturens medfödda dygd, emedan menniskorna ofta rätta sitt handlingssätt, icke efter de tjenster, man visar dem, utan efter de fördelar, de lofva sig af dem. “Det vore tvifvelsutan ganska hårdt för mig“, fortfor jag, “om jag blefve redskapet till deras befrielse, och de derefter gjorde mig till en af deras fångar i Nya Spanien, der en engelsman kan vara förvissad om sin undergång, hvilken äfven den nöd eller tillfällighet må vara, som fört honom dit. Långt hellre ville jag falla i vildarnes händer och lefvande uppätas af dem, än råka i de spanska familiares klor och släpas inför inqvisitionen.“ Jag tillade, att jag, oafsedt denna
