321
då han erfor på hvilket underbart sätt himmelen förskaffat mig lifsmedel och ammunition. Som min historia äfven i sanning var en hel väfnad af under, kunde den icke annat än göra det största intryck på honom. Då han sedan började tänka på sin egen belägenhet och det syntes honom, som hade jag med flit blifvit försatt till denna ö, för att rädda hans lif, runno tårarne öfver hans kinder, och han förmådde icke säga ett enda ord. Efter detta samtal förde jag honom och hans båda följeslagare till min boning, och lät dem gå in genom öfra delen af huset. Här bjöd jag dem de förfriskningar, som funnos till hands, och visade dem derefter resultaterna af de uppfinningar, jag gjort under min långvariga vistelse på detta ställe.
Allt hvad jag visade och sade dem, uppväckte deras förvåning i högsta grad. I synnerhet beundrade kaptenen mina fästningsverk och den skicklighet, med hvilken jag vetat dölja min tillflyktsort bakom en tät lund. Närmare tjugo år hade nu förflutit sedan jag planterade den, och som vegetationen under detta himmelsstreck går mycket fort, hade lunden under tiden förvandlats till en tät skog. Jag sade honom, att denna boning vore mitt slott och mitt residens; men att jag, liksom de flesta furstar, äfven egde ett sommarpalats, hvilket jag en annan gång ville visa honom, ty nu borde vi framför allt annat tänka på, att återeröfra fartyget. Han insåg äfven detta, men tillstod öppet, att han icke visste, hvilka mått och steg som borde tagas. “Det är“, sade han, “ännu 26 man ombord, hvilka alla deltagit i sammansvärjningen mot mig, och derigenom efter lagarna
