344
om hvad de borde göra, för att kunna föra ett i alla hänseenden lyckligt lif på ön.
Nu beredde jag mig att gå till fartyget, men förklarade kaptenen, att jag ville tillbringa ännu en natt på ön, för att ställa allt i ordning till min afresa, och önskade, att han ville bege sig om bord, för att träffa alla förberedelser, samt att han påföljande morgon ville skicka slupen i land. Tillika befallde jag honom, att låta upphänga den nya kaptenen i ett af fartygets rår, på det de landsförviste måtte kunna förnimma min stränga rättvisa.
Sedan kaptenen gått, lät jag matroserne komma in till mig och började derefter ett ganska allvarsamt samtal med dem öfver deras blifvande belägenhet. Jag sade dem, att de, enligt min tanka, valt ganska klokt; ty i händelse de följt med kaptenen, hade de blifvit öfverlemnade i rättvisans händer, som troligen icke skonat dem. Jag visade dem deras upphängda kapten, som dinglade vid en rånock, och förklarade dem, att de icke hade att vänta ett annat öde.
Sedan de ännu en gång förklarat sig nöjda att stanna qvar, sade jag dem, att jag ville berätta en del af min egen historia på denna ö, samt sätta dem i stånd att der lefva ett lugnt lif. Jag uppfyllde äfven detta löfte, lät dem se mina befästningar, visade dem, huru jag gjorde mitt bröd, och torkade mina drufvor samt invigde dem på detta vis i allt mitt görande och låtande, under den långa tid jag tillbragt på ön. Jag berättade äfvenledes för dem historien om de sexton spaniorerne, hvilkas ankomst de borde invänta, öfverlemnade dem ett bref åt desamma, och mottog deras löfte, att broderligen
