Sida:Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr.djvu/61

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

48


Den Londonske köpmannen upphandlade, till följe af det uppdrag, han erhållit, engelska varor för mina hundra pund och afsände dem direkte till sjökaptenen, hvilken sedermera lemnade dem i bästa skick till mig i Brasilien.

Han hade dessutom haft omtankan, att, utan min begäran, uppköpa en stor mängd verktyg och åtskilliga andra, för mina anläggningar nödvändiga redskaper, hvarpå jag som nybörjare i affärer alls icke hade tänkt.

Ankomsten af denna laddning öfverraskade mig på ett mycket angenämt sätt, och jag trodde nu min lycka vara gjord. Min ädelmodige gynnare, sjökaptenen, hade afslutat ett sexårigt kontrakt med en tjenare, som han nu medhade åt mig; han ville dock icke på något vilkor emottaga det minsta af mig för sitt besvär, utom litet tobak, hvilken jag påtrugade honom som ett alster från min jord.

Min lycka steg ännu högre. Som mina varor utgjordes af endast engelska manufakturalster, såsom t. ex. kläden, bomullstyger, flanell och andra i detta land begärliga och högt värderade fabrikationer, så afsatte jag dem med så stor vinst, att jag fick min laddning fyrdubbelt betald. Mina plantager kommo snart derigenom i långt större flor än min fattiga grannes och utom den tjenare, kaptenen medfört, köpte jag mig en negerslaf, samt tog sedan äfven en Europe i min tjenst.

Men det dåliga bruk, menniskan gör af sin lycka, blir ofta källan till den största olycka för henne; och så gick det äfven mig. Följande året gjorde jag en rik skörd; jag fick öfver femtio stora balar tobak, utan att räkna, hvad jag erhöll genom utbyten af andra produkter med mina grannar; hvar och en af dessa balar vägde