52
De lofvade mig det och förbundo sig dertill genom ett skriftligt kontrakt. Jag sjelf uppsatte ett formligt testamente, hvari jag, i händelse af min död, på sådant sätt förfogade öfver mina plantager och all öfrig egendom, att jag insatt sjökaptenen, som räddat mitt lif, till min universal-arfvinge, men under det förbehåll, att han uppfyllde mina föreskrifter i afseende på jordegendomens förvaltning. Enligt dessa föreskrifter skulle nemligen han sjelf behålla ena hälften af afkastningen, men deremot skicka den andra till England.
Jag träffade med ett ord, alla möjliga försigtighetsmått till bevarande af min egendom och mina plantagers bibehållande i godt skick. Hade jag endast med hälften af samma klokhet afsett mitt personliga intresse och förnuftigtvis öfverlagt, hvad jag bordt göra och icke göra, skulle jag säkerligen aldrig aflägsnat mig från en så blomstrande anläggning och vågat den högst osannolika utsigten att bli en rik man, på en sjöresa, under hvilken jag utsatte mig för alla vanliga omskiften, att icke tala om de anledningar, jag utomdess hade att vänta mig en personlig olycka.
Sedan fartyget blifvit behörigen utrustadt, lasten intagen, och allting ordnadt mellan mig och mina interessenter, inskeppade jag mig den första September under inflytelsen af min olyckliga stjerna; ty nu var det jemt åtta år sedan jag flydde från mina föräldrar till Hull, för att trotsa deras myndighet och som en verklig dåre handla mot min egen fördel.
Vårt fartyg, som höll ungefärligen hundratjugu läster, hade sex kanoner och sjutton man, kaptenen, hans betjent och mig inberäknade. Utom de artiklar, som
