70
falkslägtet, ty derom vittnade hans färg och näbb, ehuru klor och sporrar voro annorlunda; hans kött var illaluktande och alldeles odugligt.
För närvarande ansåg jag bäst att inskränka mig till dessa upptäckter och återvände till min flotte, hvilken jag nu började aflasta. Härunder förgick den öfriga delen af dagen.
Men hvad skulle väl bli af mig under natten, som alltmer nalkades? Hvar skulle jag luta mitt hufvnd? Jag visste det i sanning icke, och det felades mig mod att bädda mig på marken, emedan jag var rädd att bli söndersliten af rofdjur. Efteråt fick jag först tillfälle att öfvertyga mig, det min fruktan varit ogrundad.
Icke desto mindre barrikaderade jag mig så godt jag kunde med de kistor och bräder, jag fört i land, och gjorde mig ett slags hytt för följande natten. Hvaraf jag dädanefter skulle lefva, visste jag icke, men då jag sköt fogeln, hade jag emellertid tillfälle att se några djur, som liknade harar, ila inåt skogen.
Nu besinnade jag, att det ännu fattades mig flera nyttiga saker, hvilka jag borde hemta från fartyget, isynnerhet segel, tågvirke och andra flyttbara föremål. Jag beslöt derföre, att, om möjligt, företaga en ny färd dit, och som jag lätt beräknade, att första inträffande storm skulle slå fartyget i stycken, ville jag heldre åsidosätta hvarje annat arbete, till dess jag hemtat allt hvad som kunde flyttas.
Härpå gick jag till råds med mig sjelf: huruvida jag borde begagna min första flottbro eller bygga en ny; det förra syntes mig ogörligt, men jag beslöt i alla fall att, liksom förra gången, invänta ebben; detta gjorde
