76
i anseende till de tunga föremål, med hvilka jag belastat mig, och i anseende till svallningen; ty blåsten tilltog och stormen bröt lös, innan floden inträdt.
Jag kom dock hem i mitt lilla tält, säker för stormen, och sittande midt ibland mina rikedomar. Stormen fortfor hela natten; och då jag följande morgon såg utåt hafvet, var fartyget försvunnet!
Detta gjorde mig visserligen något bestört; men jag lugnade mig snart med den tröstande tanken, att jag icke förlorat någon tid eller skytt någon ansträngning, för att bortföra allt, som kunde vara mig gagneligt; återstoden var för öfrigt af så ringa nytta för mig, att jag icke saknade den.
Ifrån detta ögonblick aflägsnade jag hvarje minne af fartyget och allt hvad som blifvit öfrigt i det, utan att likväl derföre vilja afstå från de spillror, som kunde föras mot stranden. De komme äfven sedan, men voro mig till ringa nytta.
Nu funderade jag endast öfver på hvad sätt jag skulle skydda mig mot de vildar, som törhända kunde göra påhelsning, och mot de vilddjur, jag trodde finnas på ön.
Häröfver uppgjorde jag många förslager, liksom öfver den boning, jag ämnade bygga åt mig, antingen den nu skulle utgöras af en underjordisk grotta, eller af ett tält öfver jorden. Slutligen bestämde jag mig för båda delarne; och här borde väl vara rätta stället, att närmare beskrifva det hela.
Framförallt öfvertygade jag mig, att min nuvarande boningsplats icke var ändamålsenlig; isynnerhet emedan den var lågländt, sumpig och hafvet för nära; men
