— 26 —
väggen ofvanför en geografisk karta, blef denna plansch ett föremål för samtlige skolgossarnes beundran och en anledning till djupsinniga betraktelser bland de intelligentaste. Rudolf, som hade ett buttert lynne och ett tänkande sinnelag samt lågade af harm mot Polens förtryckare, gaf dagligen sina förtrognaste kamrater i hemlighet del af de djerfva tankar, som hvälfde sig i hans hjerna. Slutligen blef det öfverenskommet, att äfven de skulle ingå en sammansvärjning i en skog, vid foten af någon kulle af samma form som Sulisberg, och dertill skulle de välja en klar månskensnatt, då månen vore full och såg ut nästan som ett menniskoansigte, alldeles som han var framstäld på planschen. Rudolf studerade noga almanackan för att få reda på, när fullmåne skulle inträffa, och då den dagen kom, begåfvo sig de fyra gossarne på väg med föresats att uppsöka någon plats, liknande Rütli, det ställe, der de trenne schweitzarne ingingo sitt evigt minnesvärda förbund. De kommo öfverens att ej hvila, förrän de träffat på en sjö, som vore omgifven af en äng och en ovanligt mörk skog, och som erbjöde någon likhet med det blåa vatten, hvilket syntes på planschen.
De tillryggalade omkring två och en half mil utan att se sig om, ty så upptagne voro de af tanken på sitt edsförbund, att de för det samma glömde allt annat. De skyndade framåt utan att märka hvarken stenarne, mot hvilka de stötte sig, eller brännässlorna, som slingrade sig kring deras ben. Ingenting bekymrade dem eller förmådde dem att afstå från sin föresats, ty Rudolf hade sagt: »vi skola finna det, som vi söka», och de trodde på honom.
När de på sandfälten eller midt ibland ginsten träffade på något strömdrag, uppehöllo de sig icke med att spegla sig deri eller doppa sina armar eller stänka vatten på hvarandra, såsom skolpojkar bruka göra, när de på egen
