— 88 —
af Chicot, som hade hört bullret, då dörren sprängdes och genast skyndat dit, emedan han tänkte, att det kunde behöfvas en medlare.
Han lät emellertid Henri och Saint-Luc klara sig bäst de kunde och rusade i stället bort till sängen, ur hvars omhängen han drog fram den darrande Jeanne.
— Å! Å! utbrast Chicot. Här har vi nu Adam och Eva efter syndafallet! Och du jagar dem härifrån, Henri? sade han med en frågande blick på kungen.
— Ja, svarade Henri.
— Vänta då, så skall jag spela ängeln med det flammande svärdet!
Han störtade fram mellan kungen och Saint-Luc, sträckte ut puströret öfver de båda brottslingarnas hufvud och sade:
— Portarna till mitt paradis stängas nu för er på grund af er vanartighet. Jag förbjuder er att komma tillbaka!
Han lutade sig därefter intill Saint Luc, som hade slagit armen omkring sin hustru, för att beskydda henne mot kungens vrede, och hviskade i hans öra:
— Har ni en snabb häst, så spräng honom — laga att ni befinner er tjugu mil härifrån i morgon.
