— 98 —
Vill ni det? Jag är en ypperlig kund — det förgår knappt en enda dag, då jag inte fördärfvar mig själf eller andra, så att ni får tillfälle att lappa ihop skaparens skönaste verk. Går ni in på att sköta både mig och dem, som jag blesserar!
— Men, herr grelve, jag är kanske inte tillräckligt skicklig för att …
— Jo, för böfveln, ni är just en doktor efter mitt sinne! Ni har en hand så lätt som en kvinnas, och med er ypperliga salfva därtill …
— Herr grefve!
— Ni kan komma och bo hos mig — ni skall få egen våning och egen tjänstepersonal. Tag nu emot mitt anbud, så gör ni mig glad! Ni har för öfrigt inte behandlat min blessyr tillräckligt, jag behöfver nytt förband.
— Jag vet inte, hur jag skall kunna uttrycka min tacksamhet, herr grefve! utbrast den unge läkaren. Jag skall således få arbeta — jag skall få patienter!
— Det får ni inte! Jag har ju sagt, att jag vill ha er för mig ensam — det vill säga för mig och mina vänner, förstås. Och ni påminner er ingenting vidare från i natt, doktor Rémy?
— Ingenting alls.
— Men hjälp mig ändå att försöka lösa ett problem, doktor! Ni som är så stark observator, som räknar steg, som fingrar på murar och kan skilja rösters rang — hur kunde det vara möjligt, att jag, efter att ha blifvit omskött af er, vid uppvaknandet befann mig vid randen af Temples vallgraf!
— Ni, herr grefve?
— Ja, just jag! Hjälpte ni till att transportera mig dit?
— Visst inte! Jag skulle tvärtom allvarligt protesterat mot ett sådant förslag, om man hade frågat mig till råds — kölden kunde ha gjort er mycken skada.
— Nå, då förstår jag inte ett jota af alltsammans, förklarade Bussy. Vill ni hjälpa mig att försöka få klarhet i saken?
— Jag vill göra hvad ni önskar, herr grefve. Men jag fruktar att detta blir fruktlös möda! Alla dessa hus äro ju hvarandra lika.
— Vi skola se närmare på dem vid dager, sade Bussy.
— Men då riskera vi också att bli sedda.
— Och vi skola skaffa oss upplysningar.
— Det skola vi.
— På detta sätt måste vi slutligen nå vårt mål. Vi äro nu två om saken och vi ha fakta att hålla oss till — det är redan mycket.
