— 106 —
— Det påstås så. Men det är också allt; han hör inte till högadeln. Seså, nu vinkar hertigen åt dig — skynda dig till honom!
— Sannerligen får inte hertigen vänta! Den där mannen har väckt min nyfikenhet. Jag kan inte precis säga hvarför, men du vet, att man får sina infall ibland. Är det ingen af er, som vet någonting närmare om honom?
— Jo — det är sant — Livarot måste bestämdt känna till Monsoreau, deras gods stöta intill hvarandra.
— Det måste vi genast höra efter — hallå, Livarot!
— Hvad är det? frågade denne.
— Säg oss hvad du vet om herr de Monsoreau!
— Gärna! Jag skall säga er både hvad jag tänker om honom och hvad jag vet om honom. Det första är lätt sagdt — jag är rädd för honom.
— Godt! Säg oss nu hvad du vet om honom.
— Hör då på! Jag var en afton på hemväg från …
— Det var en vådligt hemsk början! utbrast Antraguet.
— Tyst, Antraguet! Jag var en afton för ungefär sex månader sedan på hemväg från min onkel d'Entragues och red tvärs igenom Méridors skogar, då jag plötsligt hörde ett högljudt skrik och såg en hvit gångare med tom sadel rusa i väg inåt snåren. Jag sporrade min häst, och efter en ilande färd genom en lång sträcka af den mörknande skogen såg jag framför mig en ryttare på en svart häst, som flög framåt snarare än han sprang. Samma skrik som förut, men mera dämpadt, hördes nu på nytt, och jag upptäckte, att ryttaren hade en kvinna framför sig i sadeln och höll handen öfver hennes mun. Jag hade min jaktbössa med mig och du vet att jag är van att handtera den. Jag lade an och skulle mycket säkert ha dödat kvinnoröfvaren, om inte geväret hade klickat.
— Än sedan? frågade Bussy ifrigt.
— Sedan frågade jag en kolare, som jag träffade i skogen, hvem ryttaren på den svarta hästen kunde vara, och han svarade, att det var herr de Monsoreau.
— Och hvem var kvinnan? frågade Antraguet.
— Det har man aldrig fått veta.
— Herr de Monsoreau tycks vara en remarkabel person, och han intresserar mig på det högsta, sade Bussy.
— Hans rykte är inte det allra bästa, sade Livarot.
— Har man mera att förtälja om honom?
— Nej, ingenting faktiskt. Han har aldrig gjort några offentliga skurkstreck och skall till och med vara ganska god mot sina underhafvande, hvilket likväl inte hindrar, att de sky honom som pesten. Men han är en väldig jägare — om inte just inför Herren, så inför den lede
