— 148 —
föregående natt. Herr de Monsoreau tycktes ha vidtagit alla behöfliga försiktighetsmått, för att jag hvarken skulle lida af trötthet eller köld. Den hvita gångaren bar sin ryttare ovanligt lätt och vid vår afresa hade man lagt en pälsfodrad kappa öfver mina axlar.
Vår andra hållplats liknade den första och alla våra nattliga färder voro hvarandra lika. Öfverallt samma omsorger och samma vördnadsfulla bemötande. Det var tydligt att någon reste i förväg för oss och ordnade allting på förhand. Jag vet inte huruvida det var grefven, men jag såg honom aldrig under vägen — han uppfyllde denna del af öfverenskommelsen lika punktligt som den första.
Sjunde dagen mot kvällen såg jag från en höjd en massa hus. Det var Paris.
Vi gjorde halt för att vänta tills det var fullkomligt mörkt, hvarefter vi åter satte våra hästar i gång. Snart färdades vi genom en port. Det
