Den här sidan har korrekturlästs
— 5 —
| Sid. | |
| »Vi måste nödvändigt ha ett vildsvinshufvud» | 15 |
| Jeanne knäföll framför en helgonbild | 19 |
| De fem kamraterna bugade sig djupt för hertigen | 25 |
| Bussy hade redan hoppat ur sadeln med värjan i hand | 29 |
| Bussy kände ingenting vidare, tystnad och mörker sänkte sig öfver honom | 31 |
| »Å, tack skall ni ha, godt folk!» sade han | 35 |
| »Vill ni komma in i Louvren?» frågade jag | 41 |
| »Hallå, ers höghet!» skrek Bussy | 44 |
| »Vill ni, att jag skall skänka er min page?» | 51 |
| »Seså, signor. Kungen vill det!" | 54 |
| Saint-Luc förde handen mot pannen och drog en jämrande suck | 60 |
| Kammartjänaren betäckte kungens ansikte med en mask | 62 |
| Kungen tycktes vara stum af förskräckelse | 66 |
| De eleganta hofmännen och de vackra damerna vandra barfota till Montmartre | 68—69 |
| Chicot rusade hastigt upp på en stol | 77 |
| Han sträckte ut sig i fåtöljen | 80 |
| »Å, förlåt — förlåt mig, Herre!» sade Chicot, härmande kungens näsröst | 82 |
| Se här hvad kungen såg genom nyckelhålet | 87 |
| »Portarna till mitt paradis stängas nu för er» | 88 |
| Mannen som bar lyktan, hade en bindel för ögonen | 93 |
| »Så blef jag förd in i rummet där ni låg, herr grefve» | 96 |
| Allt artade sig väl och såret höll på att läkas | 101 |
| »Ursäkta, herr öfverhofjägmästare, men ni sitter här så ensam!» | 104 |
| Bussy och hertigen slöto sig åter till jakten | 108—109 |
| Hertigen tog Bussy med sig afsides | 110 |
| Han öppnade porten och stängde den igen utan buller | 118 |
| »Var lugn för att ni skall bli hämnad, madame!» | 121 |
| Bussy föll på knä framför henne | 123 |
| »Daphne var min favorit och brukade äta ur min hand» | 125 |
| Han sänkte knifbladet i Daphnes hals | 127 |
| »Jag tittade ut mellan gardinerna» | 131 |
| »Ni är här hemma hos er, madame» | 134 |
| Jag föll på knä invid den flammande brasan och läste | 140 |
| Hon lyfte upp mig som ett barn och lämnade mig i grefvens armar | 142 |
| Grefven lade hastigt sin hand öfver min mun | 144 |
| »Jag såg en massa hus — det var Paris» | 148 |
| »Har ni några underrättelser att ge mig, herr de Monsoreau?» | 151 |
| Han hade doppat sina fingrar i vigvattnet | 155 |
| »Måste ni resa bort?» sade jag förskräckt | 159 |
| Gertrude såg att den ene af dem var Aurilly | 161 |
| »Gertrude och jag buro er ända till Temples vallgraf» | 165 |
| »Och ni är således hans hustru?» frågade han häftigt | 168 |
| Kungen hade tagit plats längst in i åkdonet | 170 |
| Kung Henri på resa till Fontainebleau | 172—173 |
| »Gode, rättfärdige Gud!» | 175 |
| Munkarna fortforo att strömma till från alla håll | 180 |
| »Broder Gorenflot, superera på min minuter!» | 184 |
| Gorenflot uttalade dopformuläret öfver kapunen | 186 |
| »Ja, inte sant?» sade Chicot | 190 |
| Så snart Chicot visade sitt genomstugna mynt, blef han genast insläppt | 194 |
