Den här sidan har korrekturlästs

— 5 —

Sid.
»Vi måste nödvändigt ha ett vildsvinshufvud» 15
Jeanne knäföll framför en helgonbild 19
De fem kamraterna bugade sig djupt för hertigen 25
Bussy hade redan hoppat ur sadeln med värjan i hand 29
Bussy kände ingenting vidare, tystnad och mörker sänkte sig öfver honom 31
»Å, tack skall ni ha, godt folk!» sade han 35
»Vill ni komma in i Louvren?» frågade jag 41
»Hallå, ers höghet!» skrek Bussy 44
»Vill ni, att jag skall skänka er min page?» 51
»Seså, signor. Kungen vill det!" 54
Saint-Luc förde handen mot pannen och drog en jämrande suck 60
Kammartjänaren betäckte kungens ansikte med en mask 62
Kungen tycktes vara stum af förskräckelse 66
De eleganta hofmännen och de vackra damerna vandra barfota till Montmartre 68—69
Chicot rusade hastigt upp på en stol 77
Han sträckte ut sig i fåtöljen 80
»Å, förlåt — förlåt mig, Herre!» sade Chicot, härmande kungens näsröst 82
Se här hvad kungen såg genom nyckelhålet 87
»Portarna till mitt paradis stängas nu för er» 88
Mannen som bar lyktan, hade en bindel för ögonen 93
»Så blef jag förd in i rummet där ni låg, herr grefve» 96
Allt artade sig väl och såret höll på att läkas 101
»Ursäkta, herr öfverhofjägmästare, men ni sitter här så ensam!» 104
Bussy och hertigen slöto sig åter till jakten 108—109
Hertigen tog Bussy med sig afsides 110
Han öppnade porten och stängde den igen utan buller 118
»Var lugn för att ni skall bli hämnad, madame!» 121
Bussy föll på knä framför henne 123
»Daphne var min favorit och brukade äta ur min hand» 125
Han sänkte knifbladet i Daphnes hals 127
»Jag tittade ut mellan gardinerna» 131
»Ni är här hemma hos er, madame» 134
Jag föll på knä invid den flammande brasan och läste 140
Hon lyfte upp mig som ett barn och lämnade mig i grefvens armar 142
Grefven lade hastigt sin hand öfver min mun 144
»Jag såg en massa hus — det var Paris» 148
»Har ni några underrättelser att ge mig, herr de Monsoreau?» 151
Han hade doppat sina fingrar i vigvattnet 155
»Måste ni resa bort?» sade jag förskräckt 159
Gertrude såg att den ene af dem var Aurilly 161
»Gertrude och jag buro er ända till Temples vallgraf» 165
»Och ni är således hans hustru?» frågade han häftigt 168
Kungen hade tagit plats längst in i åkdonet 170
Kung Henri på resa till Fontainebleau 172—173
»Gode, rättfärdige Gud!» 175
Munkarna fortforo att strömma till från alla håll 180
»Broder Gorenflot, superera på min minuter!» 184
Gorenflot uttalade dopformuläret öfver kapunen 186
»Ja, inte sant?» sade Chicot 190
Så snart Chicot visade sitt genomstugna mynt, blef han genast insläppt 194