— 157 —
detta sätt kunde jag se allt, som försiggick därnere, utan att själf bli sedd. Grefven kom ut ur porten och aflägsnade sig.
Vi spanade och lyssnade em hel timme, men ingen syntes till. Äfven natten förflöt utan oroande tilldragelser.
När Gertrude gick ut dagen därpå, tilltalades hon af en ung man, densamme, som hade åtföljt hertigen i kyrkan, Han gjorde henne en massa frågor, men hon bibehöll en envis tystnad:
Slutligen tröttnade den unge mannen på sina fruktlösa försök och lämnade henne i fred.
Denna tilldragelse väckte hos mig en djup förskräckelse — det var början till en rekognoscering, som säkert inte skulle upphöra så snart. Jag var rädd att herr de Monsoreau inte skulle komma denna kväll, och att man kunde utföra något anslag mot mig under natten. Jag skickade därför bud efter grefven, och han infann sig genast.
Jag berättade alltsammans för honom och skildrade den unge mannen efter Gertrudes beskrifning på honom.
— Det var Aurilly, sade han. Och hvad svarade Gertrude?
— Ingenting alls.
Grefven besinnade sig ett par ögonblick.
— Det var orätt gjordt af henne, förklarade han sedan.
— Huru så?
— Därför att vi framför allt måste vinna tid. I dag är jag ännu beroende af hertigen, men om tio eller to!f dagar, kanske också om en vecka, är han beroende af mig. Man måste således försöka att bedraga honom till dess.
— Ack, min Gud!
— Och en smula hopp skulle göra honom tålig, då ett komplett afslag däremot skulle kunna förmå honom att fatta ett eller annat förtvifladt beslut.
— Skrif till min far, herr de Monsoreau! bad jag. Han skall genast skynda hit och kasta sig för kung Henris fötter. Och kungen skall förbarma sig öfver hans gråa hår.
— Det kommer nog att bero på kungens sinnesstämning för ögonblicket — och på huruvida han för tillfället är vän eller fiende till hertigen af Anjou. För öfrigt behöfver en budbärare sex dagar för att hinna till Méridor, och er far behöfver sex dagar för att komma hit. Men innan dessa tolf dagars förlopp har hertigen gått så långt han vill, såvida vi inte hindra honom.
— Och hur skola vi kunna göra det?
Herr de Monsoreau svarade ej. Jag förstod honom utan ord, och jag sänkte min blick inför hans.
— Vill ni vara god och ge Gertrude nödiga instruktioner, herr grefve, sade jag efter en kort paus.. Hon skall göra som ni säger.
