— 187 —
Montmartre. Jag skulle till och med kunna ta miste på båda sorterna.
Gorenflot betraktade med glimmande ögon Chicots glas, hvari några rubinröda droppar hade blifvit kvar på botten.
— Broder Gorenflot, sade Chicot i det han hällde en fingerborgsfylla vin i munkens glas, ni lefver ju endast för att tjäna er nästa — hjälp mig nu!
Munken tog glaset, förde det till munnen och sväljde långsamt de få dropparna. Jo, det är nog det rätta, sade han, men — men …
— Hvad menar ni? sade Chicot.
— Jo, det var för litet för att jag skulle kunna säga om det är sämre eller bättre än det andra.
— Och jag som så gärna vill veta det! sade Chicot. Jag vill inte bli lurad, för böfveln! Om ni bara inte skulle hålla det där talet, så skulle jag be er smaka om igen …
— Ja, det skulle då vara för att göra er en tjänst, sade munken.
Chicot skyndade sig att fylla hans glas till hälften.
Gorenflot förde glaset till sina läppar med samma vördnad som förra gången och sväljde vinet lika samvetsgrant.
— Det här är bättre, förklarade han, det är alldeles säkert.
— Bara ni inte är i komplott med värden!
— En riktig finsmakare känner genast hvarifrån vinet förskrifver sig, förklarade Gorenflot, andra gången han smakar på det kan han bedöma kvaliteten, och den tredje kan han uppge årgången.
— Årgången? sade Chicot. Å, så gärna jag skulle vilja veta den!
— Det är mycket lätt, sade Gorenflot. Ge mig ett par droppar till så skall jag säga den genast!
Chicot fyllde hans glas till tre fjärdedelar. Munken tömde det återigen utan invändningar.
— Det är 1561 års årgång, förklarade han, då han satte glaset ifrån sig.
— Du store! skrek Claude Bonhomet, Det är fullkomligt riktigt.
— Broder Gorenflot, sade Chicot och blottade sitt hufvud inför munken, det fins kardinaler i Rom, som kanske mindre förtjäna att vara det, än ni.
— Bara en smula vana, broder, sade Gorenflot blygsamt.
— Och naturliga anlag också, sade Chicot. Vanan ensam betyder ingenting, det vet jag af erfarenhet. Men hvad gör ni nu?
— Jag måste gå.
— Hvarför det?
— Jag skall gå till mitt möte.
— Utan att smaka på min karp?
— Å, det var så sant! Säg oss nu, mäster Bonhomet — hvad är det där för ett djur?
