— 211 —
Hertigen bugade sig, men kastade på samma gång en orolig blick omkring sig.
— Åhå! mumlade Chicot, om jag inte bedrar mig, så har det här bara varit förspelet — jag får möjligen bevittna allvarsammare saker än det skräp, de hittills haft för sig.
— Ers höghet, sade kardinalen, som mycket väl hade märkt hertigens oroliga ögonkast, hys ingen fruktan här! Blotta namnen på de ädlingar, som äro församlade med oss, måste inge ers höghet lugn. Här ha vi guvernör d'Aunis samt herrar d'Antragues, Ribeirac och de Livarot, hvilka böra vara kända af ers höghet som män af ära och tapperhet. Vidare herr de Castillon, baron de Lusignan och herrar Cruce och Leolerc — alla entusiasmerade af ers kunglig höghets visa ord och lyckliga att under er ledning få frigöra och stödja den heliga religionen och tronen. Vi skola med tacksamhet mottaga de befallningar, som ers höghet behagar ge oss.
Hertigen af Anjou kunde ej annat än känna sig smickrad. De stolta Guiserna, som ingen hittills kunnat böja, talade om att underordna sig!
— Såväl genom er höga börd som på grund af er vishet är ni, ers höghet, vår heliga förenings gifna öfverhufvud, förklarade hertigen af Mayenne. Och det är ni som bör säga oss huru vi skola handla gent emot kungens falska vänner.
— Det är lätt sagdt, förklarade hertigen med den feberaktiga exaltation, som ersätter verkligt mod hos svaga naturer. När giftiga parasitväxter ha innästlat sig på ett fält och hindra det att ge god skörd, så måste man utrota dem. Kungen är omgifven icke af vänner, utan af hofmän, som bringa honom i fördärfvet och oafbrutet åstadkomma skandal i hela kristenheten.
— Sant! sade hertigen af Guise med djup stämma,
— Och dessa hofmän stå oss i vägen, förklarade kardinalen, oss, hans majestäts verkliga vänner, som på grund af vår börd och våra ämbeten borde vara hans närmaste män.
— Låt oss därför, utbrast herr de Mayenne häftigt, öfverlämna åt Ligans gemene man — åt den första Ligans anhängare — omsorgen att tjäna Gud. De tjäna oss på samma gång. Men låt oss sköta våra affärer. Det finns folk som genera oss, som trotsa och förolämpa oss och brista i vördnad mot den vi ära högst och ha valt till vårt öfverhufvud.
Hertigens panna betäcktes af en djup rodnad.
— Låt oss utrota hela detta fördömda helvetesyngel, som kungen riktar på vår bekostnad, fortfor herr de Mayenne. Må hvar och en af oss åtaga sig att bringa en af dem om lifvet! Vi äro trettio här — låt oss räkna efter!
