— 221 —
hertigen af Lothringen, Rainer, var således samtidig med Karl den store. Hans son Guilbert var samtidig med Ludvig den fromme, och Guilberts son Henri var samtidig med Karl den skallige.
— Men … invände hertigen af Guise.
— Tålamod, ers nåd — vi komma strax dit. Hör nu väl på! Rainers näst äldste son Ricin hade en dotter vid namn Bonne. Och med hvem var hon gift?
— Bonne?
— Ja.
— Med Charles af Lothringen, son till Louis IV, kung af Frankrike.
— Med Charles af Lothringen, son till Louis IV, kung af Frankrike, upprepade David med eftertryck. Och låt oss tillägga: bror till Lothar, som på svekfullt sätt beröfvades Frankrikes krona af usurpatorn Hugues Capet.
— Å-å! utropade på samma gång hertigen af Mayenne och kardinalen.
— Fortsätt! sade hertigen af Guise. Det finns verkligen en ljusglimt i det där.
— Charles af Lothringen var naturligtvis berättigad till arf efter sin bror Lothar. Och eftersom nu Lothars ätt är utdöd, så följer däraf, att ni, mina herrar af Guise, äro de enda rättmätiga arftagarna till Frankrikes krona.
— Guds död! Den där ormen är ännu giftigare än jag trodde, mumlade Chicot.
— Nå, hvad säger du om det, broder? frågade på samma gång kardinalen och herr de Mayenne.
— Jag säger, svarade hertigen af Guise, att det olyckligtvis i Frankrike existerar någonting, som kallas den saliska lagen, och den tillintetgör alla våra anspråk.
— Jag väntade just, att ni skulle göra denna invändning, ers nåd! utropade David med tydligen tillfredsställd egenkärlek. Men vill ers nåd vara så god och säga mig, när den saliska lagen första gången tillämpades?
— När Philippe af Valois kom på tronen.
— Hvilket år?
Hertigen tycktes leta i sitt minne.
— År 1328, inföll kardinalen genast.
— Det vill säga trehundrafyrtioett år efter Hugues Capets usurpation och tvåhundrafyrtio år efter den Lotharska ättens utslocknande. Edra förfäder hade således haft rättighet till kronan tvåhundrafyrtio år innan den saliska lagens tillkomst. Och man vet, att en lag icke har retroaktiv verkan.
