Den här sidan har korrekturlästs

— 225 —

Då Chicot lyckligt och väl befann sig där, drog han djupt efter andan.

Han hade med endast några skråmor lyckats komma ut ur ett getingbo, där han flera gånger känt, att det gällde hans lif.

Madame de Saint-Luc lutade sig ömt intill sin man.

Han tyckte nu, att luften kändes bra mycket lättare och begaf sig ofördröjligen till Corne-Abondance, där han genast knackade på utan betänkande.

Mäster Claude Bonhomet kom själf och öppnade. Han var en man som visste, att det oftast lönade sig att ej vara rädd om besväret — och han räknade snarare på att samla förmögenhet på extra kunder än på sina vanliga. Han kände genast igen Chicot, ehuru narren hade gått därifrån som kavaljer och kom igen som munk.


Diana.15