— 244 —
— Tillåt mig att vara enträgen i min begäran, herr baron! sade Bussy med beslutsam ton. Det är min plikt att föra er till Paris, jag har kommit hit af denna orsak.
— Nåväl, så vill jag då följa er till Paris! utropade baronen skälfvande af vrede. Men olyckliga de, som ha bringat mig i fördärf! Kungen måste höra min klagan, och om han inte gör det, så skall jag vädja till hela Frankrikes adel! Jag har för öfrigt glömt i min smärta, mumlade han sakta för sig själf, att jag har i mina händer ett vapen, hvaraf jag hittills inte har begagnat mig. — Ja, herr de Bussy, tillade han högt, jag följer er!
— Och jag, herr baron, sade Bussy och fattade hans hand, jag tillråder er att försöka visa det tålamod, det lugn och den värdighet, som anstår en kristen ädling. Guds barmhärtighet är oändlig mot de rättsinnade, och ni vet inte hvad han kan ha i beredskap åt er. Jag ber er också, att ni under förväntan på barmhärtighetens dag icke räknar mig bland edra fiender, ty ni vet icke hvad jag ämnar göra för er. Vi resa emellertid i morgon, om ni behagar, herr baron — och vi bege oss på väg redan i daggryningen.
— Gärna för mig, svarade den gamle mannen, mot sin vilja rörd af den vänliga ton, hvarmed Bussy hade talat. Men ni må vara vän eller fiende, så är ni nu min gäst, och det är min plikt att ledsaga er till ert rum.
Baron de Méridor tog en trearmad silfverljusstake från bordet och gick med tunga steg uppför stora trappan till öfre våningen, följd af Bussy d'Amboise.
Hundarne ville gå med, men baronen hejdade dem genom en enda vink. Ett par betjänter följde efter Bussy, äfven de med ljusstakar i händerna.
När de kommo till det rum, som var bestämdt åt Bussy, frågade han hvart herr de Saint-Luc och hans grefvinna hade tagit vägen.
— Min gamle Germain har säkert tagit vård om dem, svarade baronen. Sof nu godt, herr grefve!
XXIV.
HURU DOKTOR RÉMY HADE SKÖTT SIG UNDER BUSSYS FRÅNVARO.
Grefven och grefvinnan de Saint-Luc kunde knappt hämta sig från sin öfverraskning. Bussy i hemligt förstånd med baron de Méridor! Bussy skulle ta den gamle mannen med till Paris! Och Bussy tycktes helt plötsligt ha tagit ledningen af den affär, för hvilken han förut var så främmande! Det unga paret kunde omöjligt lösa detta problem.
