— 264 —
man föreslår en procession genom stadens gator, för hvilken ni vill gå i spetsen, klädd i harnesk och med gevär på axeln — det är väl ändå litet för mycket.
Uttrycket i Gorenflots ögon passerade alla tänkbara grader af förvåning.
— Och nu finns det blott ett enda medel att reparera skadan, fortfor priorn. Ert öfverdrifna religiösa nit skulle lända er till skada i Paris, där det finns så många illasinnade spejare. Och jag önskar därför att ni skall stäfja det …
— Hvar, ärevördige fader? frågade Gorenflot, öfvertygad om att han skulle få tillbringa en tid i fängelse.
— I landsorten.
— Skall jag gå i landsflykt! utropade Gorenflot.
— Om ni stannar här, kan det hända er någonting värre, käre broder.
— Hvad då?
— Ni kan få en kriminalprocess på halsen, och det skulle mycket säkert medföra lifstidsfängelse för er, om icke rent af dödsstraff.
Gorenflot blef ytterligt blek. Han kunde omöjligt förstå, huru han hade kunnat ådraga sig lifstidsfängelse eller dödsstraff genom att dricka sig full på ett värdshus och vara borta från klostret under natten.
— Och medan ni underkastar er denna tillfälliga förvisning, käre broder, fortsatte priorn, undgår ni inte allenast den hotande faran, ni får på samma gång tillfälle att arbeta för tron nere i landsorten. Hvad ni talade om i natt är en omöjlighet här, i kungens och hans fördömda gunstlingars närhet. Men på landsbygden går det lättare. Ni bör nu ge er af så fort som möjligt, ty det är inte otroligt att polisen redan har fått order att arrestera er.
— Hvad säger ni, vördnadsvärde fader? stammade munken. Hvad kan jag ha att göra med polisen?
— Ni har kanske ingenting att göra med den, men den så mycket mera med er.
— Jag har således blifvit anklagad?
— Det tar jag för afgjordt. Skynda er bara härifrån.
— Ja, det är lätt sagdt, vördnadsvärde fader, sade den förkrossade munken. Men hvad skall jag lefva af?
— Det faller ju af sig själft. Ni har varit klostrets allmosesamlare, där har ni ett medel till ert uppehälle. Förut har ni tiggt åt andra — nu får ni tigga för egen räkning. För öfrigt kan ni vara alldeles lugn! Den lära ni predikar skall snart skaffa er så många anhängare i landsorten, att jag är öfvertygad om, att ni ej behöfver sakna något. Men skynda er bara för all del — och kom inte igen utan uppmaning.
