Den här sidan har korrekturlästs
— 274 —
att anden vakar, fastän materien sofver, och kommenderar den så, att den måste lyda äfven under sömnen.
— Det där smakar nästan trolldom, broder Gorenflot, förklarade Chicot. Är du besatt af den lede, så säg ifrån! En karl, som går i sömnen, som gestikulerar och håller upproriska tal i sömnen, kan aldrig vara som han ska’! Tillbaka, Belzebub! Vade retro Satanas!
Chicot lät sin häst rygga tillbaka.
— Öfverger ni mig nu också, herr Chicot? sade munken. Det skulle jag då aldrig ha trott er om.
Den förtviflade Gorenflot försökte framtvinga en snyftning.
Chicot kände medlidande med honom.
— Hvad var det du sade för en stund sedan? frågade han.